Ledarkrönika

Nils Harnesk De som säger nej till exploatering älskar sin hembygd

Demonstration i Vittangi i maj mot Talgas planerade gruvor i området kring Nunasvaara. Gruvor som hotar nationalälven Torne älv. Nu planeras liknande demonstrationer i Kalix kommun mot planerade uranprospekteringar. (Arkivbild)
Foto: Maria Unga
Om man älskar sig själv så sätter man gränser, man accepterar inte att någon utnyttjar en och övergrepp tolereras inte. Norrbotten är vårt hem, vår gemensamma "kropp", de som älskar länet säger nu nej till det som uppfattas som övergrepp, skriver NSD:s ledarkrönikör Nils Harnesk. 
Det här är en åsiktstext, inte en nyhet. NSD:s ledarsida är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Det kanske blev lite för abstrakt. Men min tanke är enkel. De som säger nej till en gruva i Vittangi eller till uranprospektering i Kalix älskar sin hembygd. Jag tror inte att det är så att alla de som nu höjer sin röst är generellt emot alla gruvor, jag menar Kiruna lider inte brist på gruvor.

Jag tror helt enkelt att det handlar om att de känner att en gräns passerats. I Kiruna försökte kommunens folkvalda politiker att säga nej. De blev sedan överkörda av Tidöpartierna när regeringen beslutade att ge gruvbolaget Talga klartecken att starta en grafitgruva i Nunasvaara i direkt anslutning till nationalälven Torne älv.

I Kalix har frågan om uranprospektering i anslutning till nationalälven Kalix älv gett upphov till massiv kritik. Fem av åtta partier, en klar majoritet av fullmäktige, har sagt nej till att det amerikanska bolaget Adelheid Holdings LCC ska få leta uran i området kring Pålänge och Kamlunge. Två har sagt ja, Sverigedemokraterna och partiet Framtid i Kalix, Moderaterna säger kanske...

Vi granskar makthavare, rapporterar om det som händer nära dig och bidrar till ett starkt lokalsamhälle. Vår journalistik är saklig, tydlig och oberoende.Så här jobbar vi med nyheter.