Gin

Flera olika sorters gin.

En Gin och tonic, gjord på gin från märket Hendrick's.

Gin är en destillerad spritdryck smaksatt med enbär. Andra vanliga kryddningar är koriander och citrus. För att en få kallas gin måste enbär vara den dominerande smaken och alkoholhalten vara minst 37,5 volymprocent. Gin produceras framförallt i England och används huvudsakligen till drinkar, där de mest kända är gin och tonic och Dry Martini. Namnet gin kommer från det nederländska namnet genever - vilket är en föregångare till gin - som i sin tur kommer från latinets juniperus som är namnet på ensläktet till vilket enbusken (Juniperus communis) hör.

Historik

Den nederländske läkaren Franciscus Sylvius (1614-1672), uppfinnare av gin.

Gin uppfanns i Nederländerna under 1600-talet av läkaren Franciscus Sylvius. Som många olika alkoholsorter användes gin från början som medicin och då på 1600-talet för att behandla problem som njurproblem, gallsten och gikt. Drycken kom sedan till Storbritannien efter det att Vilhelm III av England besteg den brittiska tronen.

I Storbritannien blev gin mycket populärt sedan det brittiska parlamentet tillät fri produktion av gin samtidigt som man lade tunga skatter på all importerad sprit. Detta skapade en marknad för korn som inte dög att brygga öl på och resultatet blev att tusentals "ginhak" dök upp över hela landet. Av över 15 000 ställen som serverade alkohol, var över hälften "ginhak". Eftersom det var så lätt och billigt att tillverka, producerade man under 1740-talet sex gånger så mycket gin som öl. Detta ledde till att man från statens sida försökte höja skattesatserna även på gin. Mellan åren 1729 och 1751 stiftade man fem lagar vars syfte var att kontrollera konsumtionen av gin. Lagen från 1751, den så kallade "The gin act", blev den effektivaste och tvingade bland annat tillverkarna att bara sälja gin från licensierade återförsäljare, vilket inte hade den effekt som myndigheterna förväntat sig, utan människor började tillverka egen gin.

Gin fick en renässans på förbudstidens illegala jazzklubbar. Med cocktails på modet användes gin som huvudingrediens på många av de illegala jazzklubbarna.

Tillverkning

Torkade och krossade enbär, den dominerande smaksättaren i gin.

När man destillerar gin använder man en speciell typ av kolonnapparat som kallas Coffey-destillator efter irländaren Aeneas Coffey som uppfann och tog patent på apparaten.

Olika sätt att smaksätta gin på är med essenser, rackning och steeping. Normalt används 6–10 stycken kryddor. En klassisk fördelning är 40 procent enbär, 40 procent korianderfrö och 10 procent angelikarot. Resterande kryddning kan utgöras ev exempelvis lakritsrot, apelsinskal, citrus, bergamott, paradisfrön, irisrot, kanel, ingefära och bittermandel. Ju fler "rotkryddor" som används, desto torrare blir ginen. Smaksättningen kan gå till på olika sätt. De vanligaste alternativen är att man antingen blandar aromämnen med en mindre mängd sprit som man mixar ihop till ett så kallat macerat. Detta fungerar sedan som en sorts koncentrat som man smaksätter den neutrala basspriten med. Det andra alternativet är att man lägger aromämnena i en korg längst upp inuti destillatorn, och spriten smaksätts när spritångorna passerar korgen. Denna metod kallas rackning.

Användning

Den klassiska drinken Dry martini görs på gin och torr vermouth.

Drinken Negroni görs på lika delar gin, Campari och röd, söt vermouth.

Gin används främst i drinkar, där de mest kända är Gin och tonic (G&T) och Dry martini, vilket är gin och torr vermouth.

Gin är också bassprit i en rad andra drinkar, som till exempel Negroni, Martinez, Tom Collins, Gin Fizz, The Last Word, Gimlet, Aviation, French 75, White Lady och Singapore Sling.

Gin dricks sällan rent ("straight up"), även om vissa förespråkare menar att en Dry martinin ska serveras med mycket lite eller ingen vermouth alls. Det kallas ibland Extra dry martini och är då i praktiken endast gin rörd med is garnerad med citronskal eller en grön oliv.

Gin kan också användas i matlagning, tillexempel för att grava fisk eller som smaksättning i sås, exempelvis till vilt.

Ginsorter

Gin i en taxfree-butik.

Gin har spritt sig över världen och som många andra spritsorter kan det finnas drag som skiljer en gin från en annan, men enbär måste dominera smaken för att drycken ska få kallas för gin. Alkoholhalten ska vara minst 37,5 volymprocent.

Distilled gin

Distilled gin framställs genom att omdestillera en sprit på minst 96 vol% tillsammans med enbär och eventuellt övriga naturliga kryddor till ett minimum av 37,5 vol%. Får även smaksättas efter destillation med naturliga kryddor och/eller aromer, men den dominerande smaken måste komma från enbär.

London Dry gin/London gin

London dry gin är identisk med Distilled gin förutom att den inte får smaksättas eller sötas efter andra destillationen. Får produceras över hela världen.

Plymouth gin

Plymouth gin smaksätts, förutom med enbär, även med med torkade skal från söta apelsiner för en ökad fräschör. Den är ursprungsskyddad och får endast framställas i staden Plymouth i sydvästra England. Tillverkas endast av ett destilleri och produkten klassas som en Distilled gin.

Old Tom gin

Old Tom gin är sötad med socker och används speciellt i drinken Tom Collins. Ginens utveckling kan kartläggas genom dess smakutveckling. De tidigaste exemplen var helt enkelt "enbärsvatten", som förmodligen var sötad för att göra den mer välsmakande. Denna stil utvecklades senare till Old Tom Gin, en söt gin med distinkt enbärskaraktär som ibland kryddades med andra aromatiska växter.

Navy strength gin

Navy strength gin är en term med rötterna i den brittska flottan på 1700-talet. Namnet indikerar en hög alkoholhalt på minst 57,1 volymprocent.

Pink gin

Pink gin (kallas även roségin eller rosa gin) är en ginsort med rosa färg från färgämnen och/eller infusion med exempelvis röda bär, grapefrukt eller rabarber. Pink gin kan vara såväl torr som söt. Pink Gin är även, och ursprungligen, en drink bestående av gin och några stänk Angostura bitter , blandad med kolsyrat vatten blir det en Pink Gin Soda.

Sloe gin

Sloe gin är en likör gjord på slånbär som lakats ur i gin och socker. Den är blåröd till färgen och innehåller 25–30 volymprocent alkohol.

Varumärken

Japanska Roku gin.

Aviation American Gin.

Gin från skotska The Botanist.

Några av de internationellt mest kända gin-varumärkena är Gordon's, Tanqueray, Bombay Sapphire, Beefeater, Hendrick's Gin och Aviation American Gin. Bland mer hantverksmässiga märken kan nämnas brittiska Sipsmith, japanska Roku gin, tyska Monkey 47, skotska The Botanist och svenska Hernö gin.

Svensk gin

Hernö gin utanför Härnösand i Ångermanland.

Sverige har sedan 2010-talet utvecklats till ett ginproducerande land av hög klass och dryckesbranschen är det snabbast växande segmentet i den svenska livsmedelsindustrin. Efter att brittiska Sipsmith 2009 startat det första hantverksdestilleriet i London på nästan 200 år spred sig trenden snabbt till Sverige. Hernö gin var den första hantverksproducenten av svensk gin, 2011, och har sedan starten utsetts till världens bästa gin ett flertal gånger. Deras gin har också ingått i en drink som utsetts till världens bästa G&T.

2010 fanns 11 svenska ginsorter på Systembolaget, 2025 fanns det över 400. Försäljningen av svensk gin i Sverige uppgår till cirka 450 000 liter om året, jämfört med de internationella märkenas cirka 2 miljoner liter. Några framstående svenska ginproducenter är bland annat:

• Agitator
• Barsebäck bränneri
• Bränneriet Åre
• Gingin destillery
• Gotlands ginfabrik
• Hellström
• Hernö gin
• Lydén Distillery
• Norrbottens destilleri
• Klocktornet destilleri
• Kyflinge Gin
• Spirit of Hven
• Stjernsund
• Stockholms bränneri
• Skrea Backe Destilleri

Genever

Genever är föregångaren till den moderna ginen. Det är en enbärskryddad sprit som är ursprungsskyddad och endast får framställas i Belgien, Nederländerna samt den absolut nordligaste delen av Frankrike. Genever framställs antingen av moutwijn (en destillerad maltblandning gjord av vete, korn och råg) eller en sprit med mer än 90 vol%. Genever får lagras på ekfat. Användningen av moutwijn ger en ökad textur och dess smakkaraktär dämpar upplevelsen av enbär.

• Vid användning av max 15% moutwijn kallas drycken för Jonge Jenever. Den måste vara färglös och får max sötas med 10 gram socker per liter.
• Vid användning av minst 15% moutwijn kallas drycken för Oude Jenever. Färgen får justeras med sockerkulör och får max sötas med 20 gram socker per liter.
• Jonge och Oude Jenever kan klassas som Graanjenever om antingen spriten eller moutwijn har framställts enbart av korn.